Artiklar av Joakim Kilman

En claymation-saga för (nästan) alla åldrar om hur hjärtat är ett omättligt, bottenlöst hål.

Ambitiöst men lättvindigt peka- och klicka-äventyr som mest passar de redan bitna.

Two Point Studios dammar av ett klassiskt koncept och får det att skina en gång till.

Monsterslakt av hög klass – när den slutar tjata och låter oss jaga ifred.

En kusin till Pillars of Eternitys storhet.

Man kan inte leva på gamla meriter hur många gånger som helst.

Wolfenstein-studios Indiana Jones-tolkning är värdig och älskvärd – men ängslig.

Ny huvudperson, samma nazister att prickskjuta – och bli skjuten av.

Första timmarna med Avowed lämnar Joakim Kilman med både hopp och tvekan.

Efter alla år gör det fortfarande ont att besöka Silent Hill.

En del gick snett med Starfield. FZ berättar hur Bethesda kan göra rätt.

Joakim Kilman är en väldigt dålig detektiv i en väldigt udda och underfundig deckare.

Det största hotet kommer inte längre utifrån i misärsimulatorn.

Melodrama, humor, mörker och en hel del pladder i Nintendos interaktiva deckaräventyr.

Charmerande strategi med robotiska rymdpirater.

FZ tipsar om guldkornen du möjligen missat under första halvåret.

Mycket känns igen i Amazons apokalypstolkning. Men den stora bomben hade gärna fått smälla ännu högre.

Inget ljus i mörkret för den åldrande skräckserien.

Persona 3 är tillbaka med demoner, buskishumor och självmordstematik.

Charmen är bländande, men genomförandet är en flimrande glödlampa.

Den "riktiga" Jagged Alliance-fortsättningen äntligen här! Men den snackar för mycket.

Charmigt som solstänkt krabbfiske på västkusten.

FZ:s Joakim Kliman har vaskat fram första halvårets guldkorn.

Ett nöjesfält som är roligare är bygga än besöka

På västfronten intet nytt – förutom det stora monstret, förstås.

FZ har provspelat Creative Assemblys nästa, och fått större problem än sand i sandalerna. Nämligen totalt krig.

Joakim Kilman om att växa från tonåring till gubbe – och tillbaka igen – med Diablo.

Bygg en värld utan människor i det avslappnade men lite magra strategispelet.

Våldsam men blodfattig uppföljare.

Drak mig baklänges – Like a Dragon blandar historia med buskis och övervåld.